Martyrer och Augustinus

Vi diskuterade mera om martyrer och vi hann genomgå bara några punkter om Augustinus.

På 100-talet skyllde romanerna på kristna för alla svårigheter i samhället. De var hårda tider att leva i ett sådant samhälle och vara en kristen människa. Man måste vara stark i sin tro. Så som den heliga Karpos sade: ”Jag är kristen, jag dyrkar Kristus, Gods son, honom som har kommit i den yttersta tiden för att rädda oss och befria oss från djävulens försåt. Till sådana där gudabilder offrar jag inte. Gör vad du vill!” Karpos var 86 år gammal och han litade på God och den levande Kristus som skydde honom. Han var färdig att dö för sin tro.

Om jag tänker hurdant är det att vara kristen nytiden.  Många hör till kyrkan och de talar om att de är kristna. Men i vardagslivet visar det vara annorlunda. Den personliga nyttan är vanligen viktigare än de allmänna goda konsekvenserna. Fast vi som kristna bygger på en tro på att Gud har framtiden i sin hand och att vi aldrig kan överblicka konsekvenserna för våra egna handlingar vi måste ju leva enligt lagar och samhällets regler. Och vi har gjort de här reglerna och lagarna för oss själva. Fast vi ville leva som goda kristna är det alltid möjligt?

Augustinus berättade i sin bok Guds Stad om friden mellan det himmelska samfundet och den jordiska staden. Han utredde också det synsätt Scipio tillämpar i Ciceros böcker om samhällslivet: Samhället är vad folket har gemensamt. Vad kan man kallas som folk eller samhället. Han funderade om det fanns rättrådighet och vad är orättrådig. Han skrev också om dygder och laster och den frid som Guds tjänare skall äga. Han slutar skrivelser med skildring över den eviga jämmer som kommer att finnas för de godlösa.